Libanon

Om mig om min resa till Libanon...

lördag, februari 03, 2007

Nazist?

"Läste dig i Metro idag och tänkte bara säga att du är en nazist. En modern nazistför 2000-talet. /Barnabus"

Angående min senaste kolumn i Metro.

http://metro.se/se/article/2007/02/01/06/5314-23/index.xml

Ja...Vad säger man..
Jag som i flera år har aktivt jobbat mot nynazister och inte direkt är deras favoritperson på denna planet blir helt plötsligt kallad för nazist.
Antisemit är gammalt...det har jag fått höra sen många år tillbaka...hur jag nu skulle kunna vara antisemit har jag inte riktigt räknat ut än, men ni som tycker att jag är det kan ju gärna upplysa mig om det.

De som tyckte att jag lät för "pro-Hizbollah" borde nog läsa den en gång till. Jag skulle kunna hylla dom. Jag skulle kunna sänka dom med mina ord. Jag tycker faktiskt inte att jag gjorde nåt av det.
I Libanon står jag med Oppositionen (där Hizbollah ingår) i tanken men aldrig i mitt liv att jag skulle kunna stå med dom rent fysiskt. Jag håller helt med om att regeringen bör ändras men jag är absolut inte för att alternativet (alltså Oppositionen, 8e mars) är de som ska styra landet för jag tror verkligen inte att det kommer bli bättre med dom.
I kolumnen berättade jag en upplevelse som jag kände när jag var på den platsen.
Men det var långt ifrån hyllningar eftersom så som det ser ut nu, så handlar väldigt mycket om religion. Och jag som sunnimuslim blir ofta ifrågasatt när jag pratar med shiamuslimer. Så även OM det vore så att jag skulle stå med Hizbollah skulle jag inte bli helt accepterad. Precis så som min morbror inte blev helt accepterad när han dödades av dom...

Så ni som ser mig som en nazist, speciellt du herr Barnabus för att du tycker att jag stöttar Hizbollah borde läsa på lite innan du slänger ut såna ord.

Och här kommer lite bilder ifrån Ashouran...aka Nazistparaden? Mjäe...



Bild1 Här är några män som gör hitlerhä...ehh..jag menar har Ashoura...Det var faktiskt inte tyskarna som kom på den hälsningen. Islam kom före nazimen och före Hitler...
Bild2 "Damerna först" in på den leriga fotbollsplanen där alla samlades efteråt.
Bild3 Några män i början av "paraden".
Bild4 Hizbollahs politiska ledare Hassan Nasrallah...så nära jag kunde komma...
Bild5 En unge med ett pannband som det står "Ya Hussein" på.







torsdag, januari 25, 2007

En ledsen Nasrallah....

Ända sen jag kom hit har jag hört otroligt många tal av Hassan Nasrallah....man kan tycka vad man vill om honom och hans åsikter men vad man inte kan ta ifrån honom är det faktum att han är en bra retoriker. När han talar, talar han högt, ståtligt och engagerande.

Idag är det inte så...i ett telefontal till folket låter hans röst sorgsen och trött. Nasrallah ber människorna att släppa sina vapen och gå hem.

Dagen började på Beirut Arabic University (BAU) i Tarek el jdide. Regeringsföljare och Oppositionister började bråka med knivar och det resulterade i att två timmar senare stod 5 pansarvagnar och hundratals militärer utanför.
Tjejerna fick lämna universitetet medan killarna blev kvar där inne tills de alla kollats.
Oppositionisterna hämtade skåpbilar fulla med vapen och maskerade kom de tillbaka till Tarek el jdide för att betala tillbaka för dagens händelse.
Det börjades skjuta med kalashnikovs för fullt och barn ifrån en intilliggande skola slängdes in i taxibilar för att köras hem. Många sprang på gatorna och visste inte vad de skulle ta sig till och frågade alla runtomkring.
Miltären visste ännu mindre.
När solen gick ner och böneutroparna sjöng ut att människor skulle komma till bön hade regeringsföljarna hunnit skaffa sig vapen ifrån de palestinska flyktinlägrena. Tillsammans med molotovcoktails började de enligt dem försvara sitt område.
Det sköts längre fram och tillbaka mellan de två grupperna och militären gjorde allt de kunde för att hålla isär dom.
På Tarek el jdide ser jag och min vän ett 50-tal unga, maskerade män med påkar, molotovcoktails och kalashnikovs. Vissa går, andra åker på vespor. De ställer sig i fronten och börjar skjuta mot folk i Oppositionen som står en parkeringsplats längre bort.
Militären försöker ställa sig emellan så gott det går.
Människorna runtomkring mig är frustrerade. Oppositionen har sin ledare.....men vem har dom? Deras politiska ledare Siniyora sitter på möte i Paris och tänker han på sitt folk?
Många erkänner att de står med Oppositionen i frågorna. Deras regering tar inte ens hand om sunnimuslimerna. Men hur ska de kunna stå med Oppositionerna när de beter sig såhär?
"Nasrallah ger sitt folk vapen och pengar....vi får inget av det" säger en storvuxen kille som bestämt sig för att bli min livvakt under kvällen.

"Do you see them??" säger en ung man till min svenska vän... "These are terrorists! They are not humans" säger han och pekar bortåt där skotten ekar mellan husväggarna.

Skjutandet fortsätter och folk får panik när de upptäcker att det står krypskyttar på hustaken framför dom.

Påväg hem gick vi mot Cola där shiamuslimerna blivit placerade. Medan vi gick förbi BAU där det hela startade stoppar en militär oss.
"Ni borde inte gå dit....det är folk från Oppositionen där". "Vi är journalister" säger jag. "Ok men ta det lugnt ändå...dom skjuter rätt mycket där borta" säger han med en trött blick.
"Tack...du ser trött ut, stackare. Ya3tik el 3afyeh (Hoppas du får en god hälsa...ungefär)"
"Allah ikhaliki" (Må gud ta hand om dig...ungefär...) säger han och ger mig ett snett leende som är det enda han orkar med.

Vi fortsätter ner och tanken var att gå över till Oppositionen men de var för upptagna med att skjuta på militären och alla vägar till deras ställen var avstängda, och vi blev bortkörda.

Resultatet av idag kl 20.48, alltså 18 minuter efter regeringens beslut om utegångsförbud tills klockan 06.00 imorgon är 5 dödsoffer och flera skadade.

Som en kille skrek när vi stod i en paus mellan skjutning och skjutning tidigare idag; "Det här handlar inte alls om religion. Allt handlar om politik."

tisdag, januari 23, 2007

trött.........

Hej till alla som oroar sig. Jag mår bra.....trött som fan bara....

Dagen började med att jag och min vän vandrade till vägen till flygplatsen för att se vad som hände...vi tog lite kort, prata med folk mm.
Det var brinnande bildäck överallt...ja ni har säkert hört allt det på nyheterna....
Jag är alldeles för trött för att berätta men här har ni en artikel som förklarar det mesta
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=609096


Alla vägar var blockerade så vi har vandrat runt i Beirut i 6 timmar konstant. Röken från brinnande bildäck och containrar fyllda med skräp har gjort att mitt snor har blivit kolsvart.
Vissa vi pratade med sa att dom skulle hålla på såhär tills regeringen störtas......tror jag inte.
Vad jag vet är dock att detta är långt ifrån en såkallad strejk som man sa sig skulle ha.
Är jag för regeringen? Nej. Är jag för oppositionen? Nej. Den saken blir jag säkrare och säkrare på för varje dag som går när politiker från båda hållen visar sina rätta ansikten.

Det är okej...allt är okej....som det ska vara en vanlig dag i Mellanöstern...här har ni lite bilder....nu ska jag sova. Godnatt..





Bild 1 På vägen till flygplatsen.
Bild 2 Ungar som också protesterar på vägen till flygplatsen.
Bild 3 På Corniche el Mazraa där militären försökte lugna ner demonstranterna för att de inte ska kasta sten på 14e mars anhängare som står längre bort. Innan hade man skjutit i luften för att skingra de två grupperna åt.
Bild 4 Vettefan vart vi var då....vi följde människorna och slutade upp där...Aounister som blockerade en väg medan militären stod längre fram och försökte hindra Kataeb (Pierre Gmeyels parti) anhängare för att komma närmare...

måndag, januari 22, 2007

strul...

Det har vart lite strul med min blogg......ber om ursäkt för detta men jag är skitdålig på datorer.....

lördag, januari 06, 2007

Alla dagar är inte underbara....

Jag har varit sjuk i en vecka...och då menar jag inte sjuk som i lite huvudvärk och klag klag utan så sjuk att jag vart för yr för att ens stå på mina ben och spytt tills jag var helt blå i ansiktet.
Jävla libanesisk medicin funkar verkligen inte som det ska.
Igår kväll dog min adapter till min skruttiga laptop. Jag ringde runt och min kusin hade en i sin affär men han hade stängt. Ok jag kan leva en dag utan internet det är okej. Ingen fara. Bara andas. Försök. Det går bra.
Imorse vaknade jag (fortfarande sjuk men kunde stå på benen) och bestämde mig för att dra till centret för att hälsa på barnen.
Det regnade som fan imorse och ingen bil ville stanna. Till slut stannade en ung man och det visade sig att han kunde inte vägen och vi var nästan vid flygplatsen när jag insåg att vi var påväg åt fel håll.
Nåväl jag kom fram efter en timma och en sightseeing rikare.
Dagen på centret var helt okej. Vi målade muren runt lekplatsen med klara färger och fina mönster. Trots att jag var sjuk var jag ändå glad att se alla för jag har inte sett någon förutom min kusin och hennes familj på en vecka.

Medan jag håller på och målar en igelkott på muren så kommer en kvinna som jobbar på centret som heter Amal, fram till mig. Hon säger att jag ska kolla min plånbok ifall det fattas några pengar. Jag går in till centret och kollar i min plånbok och ser att det fattas typ 20 dollar.
Hon suckar och berättar att en flicka som brukar komma till centret hade plånboken på sig under sin tröja och när Amal skulle fixa till hennes tröja så ramlade den ut. Amal, som är syster till flickans mamma tog henne hem och berättade vad som hände. Tydligen har den flickan stulit ofta ifrån personer som jobbat på centret innan.
Mamman kom ner till centret en stund senare och berättade hur hon hade slagit flickan så mycket att hon hade kissat på sig, vilket måste ha vart rejält mycket stryk eftersom hon är 12-13 år och dom kissar inte på sig för ingenting. När hon inte hade gett mamman pengarna hade hon bränt hennes hand på spisen tills flickan erkännde och lämnade över pengarna....
Mamman lämnade över pengarna och var helt rasande på sin dotter. Abir, en tjej som jobbar på centret skällde ut henne och sa att mamman alltid slår henne men det verkar ju inte vara en bra metod eftersom flickan fortfarande stjäl. Tydligen sitter flickans pappa i fängelse för att han också stulit...
Abir ska ha möte med mamman och dottern imorgon.
När jag hörde det började jag tänka på den lilla tjejen. Om jag ska vara ärlig så är hon inte en av mina favoritungar. Jag tycker faktiskt att hon är rätt irriterande eftersom hon är en väldigt klängig unge. Hon är alltid fastklistrad vid en så fort man kommer innanför portarna. Hon kan sitta och stirra på en i flera minuter utan att säga nåt. Helt enkelt, inte en favorit. Men samtidigt kände jag skuldkänslor lite som att det var mitt fel att hon fick stryk av sin mamma. Ifall jag inte hade lagt min plånbok där hade hon inte tagit den och då hade hon mått bra nu. Kanske hon hade snott någon annans imorgon och fått stryk för det men då skulle inte JAG ha någonting med det att göra.
Jag vet att det är konstigt att tänka så...men det är så jag tänker ändå.
Så jag spenderade hela eftermiddagen till att gråta över den lilla flickan som jag stör mig på så mycket men som verkligen inte förtjänar att få så mycket stryk. Inget barn förtjänar ens en örfil.
Men i ett ställe som Shatila där barnen inte har någonting och dom ser att deras föräldrar inte har någonting....klart dom är offer av sin omgivning. Jag kan inte klandra barnen som snor där.
Jag kan inte säga att jag själv inte skulle göra det ifall jag var dom.
Där är normen att sno för att överleva. Folk är förtvivlade dygnet runt, året runt, livet ut.

Idag är tredje dagen de är utan el i Shatila. De som driver elen snor den och säljer den billigt till folk utanför som betalar bättre än de boende inne i flyktinglägret. Igår kväll var en man redo att slänga in en bomb i stället man delar ut elen på men stoppades av boende.
Idag målade man en davidsstjärna på deras dörr. "Folk utan känslor" kallar man dom.

Klart man som förälder blir aggressiv och hör man att ens unge snott pengar ännu en gång att man flippar över. MEN att göra det den mamman gjorde är helt oförlåteligt, men tyvärr förståeligt.

Efteråt gick vi till ett ställe och åt, jag, Abu Moujahed som driver centret, Abir som jobbar där och Kanwal som också är en volontärarbetare from Bahrain (som det finns en bild på längre ner). Maten var okej men jag hade inte direkt någon matlust (FÖRSTA GÅNGEN, MAMMAS DÖD!! FATTAR NI HUR SJUK JAG ÄR DÅ??) Och sen när vi var klara och väntade på notan så såg vi två kackerlackor som vandrade på bordet och smaskade i sig våra matrester.........underbart.

Och plus på allt så åt bankomaten upp mitt VISA-kort idag när jag skulle ta ut pengar så jag måste till banken på Måndag för att fixa ut mitt kort och låta dom skratta åt mig en stund.

Så kortfattat. Livet är verkligen inte perfekt men jag lever iallafall inte i Shatila utan el för tredje dagen i rad eller har en förälder som slår mig till döds så jag ska nog bara vara tacksam...


Jag saknar er alla. Puss och kram.

lördag, december 30, 2006

Kol 3am wa ento be kheir!

Just som jag skriver det här VET jag att hela min släkt samlats i lokalen vid Gloria i Hammarkullen och sitter och äter så mycket mat att varenda mage kommer spricka inom några timmar. Ayman håller lekar och Hanna, Hala, Reian, Hoda och Natalie sitter och pratar skit om några tjejer som dom såg tidigare under dagen som hade på sig det och det. Diana sitter och är uppsminkad och uppklädd och SÅ vacker som hon alltid är! Cherine skriker åt sin man samtidigt som hon äter som en gris (ja vi alla gör det..det är okej!) Även hon är heet, heet, heet!
Men Amal och Suzan är snyggast! Dom är ju trots allt mina systrar. Pappa sitter och äter och skrattar högst av alla...

Jag saknar er allihopa! :(

Iallafall...min dag då.

Jag vaknade 04.50 och fixade iordning mig och Abu Moujahed från barn och ungdomscentret i Shatila som jag jobbar på kom och hämtade upp mig. Vi åkte till centret där vi träffade alla de andra ungdomarna. Vi kollade på Saddam Husseins avrättning och sedan gick vi vidare till gravarna.
Vi gick till en kyrkogård där martyrerna från massakerna i Tal el za3tar ligger. Även andra stora PFLP-martyrer.
Deras gravar var till skillnad från de andra gravarna väldigt smutsiga och oskötta. Ungdomarna bestämde sig för att en dag innan Eid varje år komma och snygga till deras gravplatser. Så att även de känner sig hedrade.


Det var en stor folksamling vid gravarna och folk hade tagit med sig sina små bandspelare och spelade verser ur Koranen medan de satt och strök sina händer över gravstenarna. Vissa hade lämnat blommor och godis vid gravarna och det var en lugn stämning...

Efteråt gick vi tillbaka till centret och åt frukost och sen åkte jag hem för att sova en stund till. Några timmar senare gick vi till min faster och åt lunch med hela familjen. Mycket fint och mycket gott!

Jag är glad men saknar alla där hemma...kan inte alla ni komma hit? :)
Puss och kram alla och gott nytt år!

tisdag, december 26, 2006

Dahyeh

Igår var jag och min kära kompis Kanwal from Bahrain som också jobbar på barn och ungdomscentret med mig i Shatila i Dahyeh.
Den södra förorten till Beirut som bombades under kriget i somras.
Det var verkligen hemskt att se. Innan vi tog kort fick vi fråga vakten som man alltid kunde hitta nära ett sönderbombat hus ifall det var okej. De gånger vi inte frågade kom det alltid fram någon som frågade vart vi var ifrån. "Volontärer" svarade vi och använde vår kvinnliga charm för att slippa fler frågor. Dåligt att spela på sin kvinnlighet, visst. Men det funkar ju så så länge det resulterar i att man kan komma och gå lite mer fritt så gör man ju det.
Inte för att jag tror att dom skulle förbjuda oss att ta kort om de visste hela vår historia, men det hade bara tagit lite längre tid.

Iallafall tänkte inte skriva så mycket mer utan bara visa lite bilder på hur det ser ut där nu.....och en bild på mig och Kanwal utanför centret i Shatila.
God jul till alla som firar det förresten...

kram!